Café Våfflan - Välkommen till Café Våfflan!

Nygräddade våfflor enligt gammal tradition

Våfflans historia är lång, gedigen och sträcker sig över hela Europa så långt tillbaka som till 1600-talet. I Sverige har våfflan blivit något av en nationell symbol och har, till allas svenskars stora glädje, till och med fått en egen dag – våffeldagen den 25 mars.

Ursprungligen var våffeldagen en felsägning av vårfrudagen, ett äldre namn på Marie Bebådelsedag. Med tiden glömdes kopplingen till vårfru bort då det uttalades slarvigt och istället blev våffeldagen. Någon egentlig koppling till Jungfru Maria har alltså våfflan inte, däremot har den en annan religiös förhistoria. De första våffeljärnen var nämligen en utveckling av oblatjärnen, som användes för att baka oblater till nattvarden. Kanske var det därför de upplevdes så himmelskt goda!

De första våfflorna bakades över glödande kol i våffeljärn och var då fyrkantiga som de fortfarande mestadels är i resten av världen. När järnspisen kom till Sverige vid mitten av 1800-talet blev det mer praktiskt att ha våffeljärn som var runda och precis passade i spisarnas runda hål.

Våfflan kom då att delas in i "tårtbitar" istället för fyrkanter. Och än idag är denna runda form typisk för den skandinaviska våfflan.

Kring sekelskiftet, år 1900, blev det populärt med s.k. våffelbruk, små stugor där det bakades och såldes våfflor. Dessa inrättades överallt kring promenadstråken och varje söndagspromenad skulle avslutas med våfflor och kaffe. Under denna tid uppstod traditionen att äta våfflor med vispad grädde och sylt. I resten av världen är florsocker, strösocker, sirap, frukt, choklad eller glass de vanligaste tillbehören.

Vid 1900-talets mitt såg även våffelmixen dagens ljus för första gången. Detta pulver blandades med vatten för att enkelt få till en våffelsmet, men det är en helt annan historia. Här på Café Våfflan serverar vi endast nygräddade våfflor tillagade med kärlek och enligt gammal tradition!

Dan Broström byggdes i Kristinehamn vid Bröderna Larssons Varv och
Mekaniska Verkstad. Hon levererades till beställaren Göteborgs
Hamnstyrelse i maj 1936. Färjan trafikerade linjen Rosenlund –
Lindholmen fram till 1990. Därefter gick hon hamnturer med passagerare
till 1994, då hon köptes av Göteborgs Maritima Centrum, numera
Maritiman. Hon var utrustad med två Voith-Schneideraggregat för
framdrivning. Dessa ersätter både propellrar och roder och ger med sina,
individuellt, ställbara blad en mycket god manövreringsförmåga.